således det samma som före kriget, och man utnämde en skiljesman för att afgöra de öfriga tvistigheter som kunde uppkomma.
Men ryktet om detta nederlag verkade ännu en större förändring, emedan det gaf utbrott åt den ovilja som Svenskarne hyste emot Danska regeringen. Unions Konungarnas besynnerliga envishet att uppfylla landet med utländska embetsmän härrörde förmodeligen af deras misstroende till de infödda, men blef alltid en källa till hat och bitterhet, emedan dessa embetsmän, okunnige om landets lagar, och vane att behandla sina underhafvande, på ett sätt som Svenska bonden icke tålde, blefvo kan hända ännu mer tyranniska genom det motstånd de erforo. En annan anledning till klagomål var det försvarslösa tillstånd hvari Finland blifvit lemnadt och den ringa omsorg som användes att erhålla fred med Ryssland. Allmogens urgamla fördom, att tillskrifva den
