Emedlertid skedde ett slags förlikning, och Johan beredde sig att fara tillbaka till Dannemark, föregifvande att vilja öfverlägga med sitt Råd om ett förbund med Ryssarne. Men en annan omständighet förmådde honom att vända om till Stockholm. Sten Christersson (Oxenstjerna) hade innehaft ett Laxfiske vid Elfkarleby, som blifvit honom fråndömdt. Konungens fogde ville sätta domen i verkställighet, men Sten gjorde motstånd och fogden blef ihjälslagen. Denna sak hade så mycket mer utseende af ett uppror, som den skyldige alldeles icke ville gifva efter. Konungen kallade åter Rådet tillsammans, och det synes ännu som de Svenska uppriktigt önskat och sökt en förlikning; men det talrika sällskap med hvilket Sten Sture, för sin egen säkerhet och enligt medelåldrens bruk, infann sig, väckte hans misstankar, och de ökades förmodeligen af de Svenskas idkeliga påstående att han skulle afskeda sina fogdar och uppfylla de löften han gifvit innan
