Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/486

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 248 —

måste tillåta att de västliga staterna delade deras handel på Norrige, och gifva en ersättning för den skada de sjelfva tillfogat Danska staterna under kriget. Detta fredsslut nödgade de Svenska att med förlust draga sig tillbaka ur Norrige, der de gjort ett inbrott, och en ny hvälfning hotade tillika att uppkomma genom Riksföreståndarens hastiga död[1]. De oroligheter som upptagit denne Herres korrta regeringstid hade icke tillåtit honom att röja ändra talanger än krigarens och statsmannens; han hade likväl förstådt att göra sig älskad af folket utan att vara misstrodd af de Stora. Hans uppresning emot Sten Sture, och den ifver hvarmed han ombytte parti, då han fann sina förhoppningar bedragna, visa att hans gerningar mycket styrdes af herrsklystnaden. Hans sinnelag var häftigt ehuru hans karakter var manlig och alfvarsam; han var sträng i sina seder, och hatade isynnerhet förtal.

  1. I Wästerås d. 2 Januari 1512.