ämnade välja Trollen till Riksföreståndare, och frågade om de voro nöjda dermed, förklarade några af dem sitt missnöje. Man vet likväl icke om dessa voro verkeliga bönder, eller andra personer klädda i bonde-drägt. Omsider begåfvo båda partierna sig till Stockholm. Sten Stures innehade Staden, och Eric Trolles Franciskanerholmen. Med möda kunde några fredligt sinnade afböja de fiendtligheter, som voro nära att utbryta. Sturens motståndare funno sluteligen att de måste gifva vika, emedan han hade icke allenast menigheten utan äfven Slotts-höfdingarna på sin sida; men för att åtminstone afstå så litet som var möjligt åt den nya Riksföreståndaren, besvuro de, i ett förbund sins emellan, att ingå i de vilkor, som blifvit lofvade de Svenska i den fred hvilken Lybeckarne korrt förut hade underteknat i Malmö. Flere af Rådet deltogo sedan i detta förbund, och man beslöt att, enligt fredstraktaten, skicka fullmäktiga till Köpenhamn.
