Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
LII
Inledning.

Nordens förening, men dess undertecknande skedde några veckor sednare. Ordsaken till detta dröjsmål behöfva vi icke söka i de samlade Ständernas missnöje, eller i andra politiska skäl, den visar sig genast då vi se handlingen vara underskrifven på den dagen som bar Drottningens namn[1]. Margareta ägde för mycken fåfänga att kunna neka ett så omärkt offer åt sin storhet; hon ville att den dag som gjorde epok för trenne Riken skulle tillika upplifva minnet af deras samfälta beherrskarinna; hon hade upprest sin ärestod i den Monarki hon stiftade; det felade icke mer än att dess stiftelse återkallade hennes namn.

Så olyckliga följder denna förening hade, grundades den likväl på rättvisa och billighet. En fullkomlig jemnlikhet emellan Sverige, Dannemark och Norrige antogs såsom grunden derföre. Alla dessa Riken skulle hädanefter styras af en enda

  1. Man påminne sig att i medeltidens handlingar icke nyttjades att uppteckna månaden, utan tideräkningen togs ifrån något helgons dag, och stundom ifrån näst föregående eller efterföljande söndag; ett bruk som ännu har bibehållit sig hos Allmogen. Kalmare-Unionen av underskrifven Margarete dag (eller den 20 Julii) 1397.