Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
LIX
Inledning.

bondens koja, dela med våld hans lilla förråd, misshandla honom sjelf och bortföra hans hästar. Täta förbud emot storflockar och våldgästning visa huru långt djerfheten sträcktes, och huru fåfängt lagarna ville hindra den. Sjelfva Roms anseende kunde icke freda dess betjenter, och det var icke ovanligt att kyrkorna fläckades af blod. Dessa grymheter underhöllos genom det mörker som fjettrade förnuftet. Hvar fördomsfri tanka var ett brott, hvart bedrägeri som gagnade den heliga stolen en Gudomelig stadga. Att vilja utforska Naturens hemligheter var en förgripelse emot dess upphofsman, och de händelser hvars ordsaker voro okända ansågos som öfvernaturliga. Sjukdomar botades genom signerier, och allmänna landsplågor afvändes genom processioner och fastedagar. Menigheten samlades i templen för att höra religionens sanningar på ett språk som den ej förstod, och lärde att qväfva sina heligaste känslor för att vörda den dåraktigaste vidskeppelse. De rikedomar som sjötåg och härfärder hade samlat i Norden, voro försvundna genom påfveliga beskattningar. Handeln drefs genom främlingar, som utgjorde städernas rikaste invånare och en del af deras styresmän. Landets afkastningar utfördes oförädlade, och de