olika grannar. Rysslands vilda inbyggare ströfvade ofta på Finska gränsorna, och föröfvade de rysligaste grymheter. Estland innehades af Korsbröderna. De smärre Stater, som gränsade intill Dannemark, voro icke fruktansvärda, och sällan eniga sinsemellan. De enskilta städer, som till större delen ägde en Republikansk regeringsform, och genom sitt förbund att bistå hvarannan fått namn af Hansestäderna, voro de betydligaste. I de sekler då nästan hela Europas handel drefs genom Östersjön, hade dessa små Stater uppkommit och förökat sig. Med deras rikedomar växte deras anseende, och deras flottor hade besegrat Konungar. De tillfälligheter som flyttat Indiska handeln åt medelhafvet hade väl minskat deras vinst, men icke deras verksamhet; Nederländske hamnarna blefvo nu deras vigtigaste platsar, och likasom föreningspunkterna emellan söder och norr. Hela den Nordiska handeln var i deras händer, och för att bibehålla den, deltogo de ofta i de politiska hvälfningarna. Angelägne om lugn fruktade de likväl icke att invecklas i krig, och bemödade sig isynnerhet att bibehålla jemnvigt emellan de tvistande. Vid alla fredsslut infunno sig deras sändebud, de vigtigaste underhandlingar afgjordes genom deras biträde,
