Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
upp honom, och, utan afseende på Prelatens helighet, kastade honom af lasset och bemäktigade sig skatten. Det säges emedlertid att den blifvit använd till fyllnad i Gottlands lösen, och hela händelsen tyckes icke hafva väckt något vidare missnöje.
Mer och mer nalkades nu Margareta till det stora mål hon eftersträfvade: att förena enväldet med Konunga-makten. Trenne af Dannemarks mest ansedda slägter voro nedtryckte; Svenska Adeln, som under föregående hvälfningar utmattat sig sjelf, vandes att småningom förlora sitt politiska inflytande, och nya beskattningar, hvilka oftast torde hafva varit olagliga, betungade allmänheten[1]. Men ett allmänt lugn
- ↑ Man har den berättelsen om Margareta, att de Svenska en gång klagat öfver dessa beskattningar, såsom stridande emot de försäkringar hon gifvit, då hon leende skall hafva svarat, förvaren J mina bref, jag skall väl förvara edra fästningar. Detta infall, som fullkomligt målar Magaretas karakter, torde verkeligen hafva blifvit yttradt vid något gladt
