den berättelsen att hela tornet var fullt af folk. Förskräckt af denna tidning steg Margareta opp ifrån bordet, förebrådde Hertiginnan att hon velat bedraga henne, och skyndade med sin svit derifrån.
Det är icke osannolikt att en blott händelse förordsakat denna oreda; det är icke osannolikt, som Hollsteinska Krönikorna påstå, att slottsfolket, för att icke besvära de nykomna gästerna, fått befallning att gå opp i tornet, och att Drottningens egna afsigter gåfvo henne skäl att frukta för en öfverraskning. Emedlertid var Elisabeth förolämpad, och hon behöfde så mycket mindre att dölja huru djupt hennes qvinliga stolthet var sårad, som de steg hvartill den kallade henne voro just de som mest öfverensstämde med hennes säkerhet. I stället för att vara Dannemarks vän blef hon dess fiende. Hon förente sig med Hollsteinska Grefvarna och med Grefve Adolf af Schauenburg; hon ökade sitt parti, hon besatte de fasta platsar, som utgjorde
