Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 74 —

ett rikt byte, blef i grund slagen, och tåget slutades utan fördel, sedan det utblottat hans skattkammare och förminskat hans folk[1].

De oväldigaste ibland Danska häfdatecknare tillstå att detta krig var orättvist, och att Hertigdömet Slesvig med arfsrätt blifvit öfverlemnadt åt Holsteinska Grefvarna, hvilka icke heller nekade att derföre anse sig såsom vasaller under Dannemark, och att erkänna Danska Monarken för sin Länsherre. Men Erik ville alldeles icke medgifva en sådan öfverenskommelse, emedan, efter den Nordiska Statsförfattningen, inga län voro ärftliga; han påstod för öfrigt att de redan förverkat sin länsrätt, och således, utan vidare invändningar, borde afträda de länder de innehade. Konungen, stollt öfver sina tre Kronor, ville icke afstå ifrån sin fordran, och föraktade en fiende, som genom sin förbindelse med andra små Furstar, och med

  1. Detta fälttåg kostade likväl 200,000 mark.