och att Danska Rådet tilldömde sin Konung Hertigdömet Sleswig, och Grefvarna af Hollstein förlustige af sin länsrätt dertill. Förgäfves sökte Henrik, den äldste af Grefve Gerhards söner, att blidka Konungen och att på vanligt sätt erhålla förläningen. Erik fordrade att han utan villkor skulle afträda Furstendömet, och vara nöjd med hvad nåd man behagade visa honom. Denna fordrans stränghet förskaffade Grefven en närmare förbindelse med flera Tyska Furstar, som lofvade honom bistånd, hvaremot Danska Monarken, för att gifva ännu mera verkan åt sin dom, sökte och erhöll bekräftelse derpå af Romerska Kejsaren Sigismund af Österrike.
Dessa beredelser lemnade likväl Norden något lugn, och Erik tillfälle att syslosätta sig med inhemska ärender. Svenska Rådet begagnade sig af omständigheterna för att utverka några nyttiga författningar, och åtskilliga af Margaretas
