Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 82 —
fogdar blefvo afsatta i anseende till deras orättvisa uppförande. Men Aristokratien glömde icke heller sina egna fördelar: Landtböndernas skyldigheter utvidgades efterhand, likasom husböndernas rättigheter; bruket af bågar blef förbudet för alla andra än Adeln och dess betjenter, och Eriks välvilja tycktes ersätta de omkostnader han förordsakat genom kriget[1].
Lyckan, hvilken likasom beslutit att gäcka Erik i alla sina stora företagande, lemnade honom emedlertid ett tillfälle der hans politiska inflytande kunde visa sig. Borgerskapet i Lybeck hade afsatt sitt Råd och tillsatt ett annat; klagomål deröfver hade blifvit anförde hos Romerska Kejsaren;
- ↑ Denna omkostnad var isynnerhet känbar för Frälseståndet, som till hvart krigståg borde utrusta en beväpnad Ryttare. Efter sin förbindelse borde Konungen ersatta den förlust Frälsemannen kunde lida i kriget af häst eller vapen, likasom han borde betala lösen för fångarna; men denna öfverenskommelse blef nästan alldrig iakttagen.
