Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
63

någon nytta, så snart luftens tyngd överstiger det efter havets nivå beräknade trycket.»

»Men», sade jag, »är det icke att befara, att detta alltjämt ökade tryck kommer att kännas mycket obehagligt?»

»Nej. Vi skola nedstiga mycket långsamt, och våra lungor bli snart vana vid att andas en mer komprimerad luft. Luftseglarna sakna luft, när de höja sig i de högre lagren, vi få däremot kanske för mycket. Men jag föredrager det. Nu är ej ett ögonblick att förlora. Var ha vi den stora packen, som vi skickade i förväg?»

Jag erinrade mig nu, att vi förgäves sökt efter den föregående afton. Min farbror frågade Hans, och sedan denne en stund uppmärksamt sett sig om åt alla håll med sina jägareögon, svarade han:

»Där uppe.»

Byltet hade fastnat på ett klipputsprång omkring hundra fot över våra huvuden. Isländaren, som var vig som en katt, klättrade genast dit upp, och inom några minuter hade han hämtat ned det åt oss.

»Låt oss nu äta frukost», sade min farbror, »men låt oss förse oss ordentligt, för vi ha en lång väg framför oss.»

Skorporna och det torra köttet fuktades med några klunkar vatten och genever.

När frukosten var slut, framtog min farbror ur sin ficka en liten bok, i vilken han antecknade sina observationer, Efter att hava avläst de olika instrumenten ett efter ett, införde han följande uppgifter:

Måndagen den 1 juli.

  • Kronometer: 8.17 f. m.
  • Barometer: 29 tum 7 lin.
  • Termometer: 6 gr.
  • Riktning: O. S. O.

Sistnämnda iakttagelse gällde den mörka gången och angavs av kompassen.

»Nu, Axel», utropade min farbror med hänförelse, »skola vi tränga riktigt in i jordens djup. Det är således just i detta ögonblick, som vår resa börjar.»

Härmed fattade min farbror med ena handen den Ruhm-