Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

64

korffska apparaten, som hängde kring hans hals. Med den andra satte han den elektriska strömmen i förbindelse med spiralen i lyktan, och ett ganska klart ljus skingrade den underjordiska gångens mörker.

Hans bar den andra apparaten, som även sattes i verksamhet. Tack vare denna sinnrika användning av elektriciteten kunde vi gå fram länge i ett artificiellt ljus, som var användbart även bland de mest lättantända gaser.

»Framåt!» sade min farbror.

Hvar och en tog sin packe. Hans åtog sig att rulla framför sig det stora byltet med tågvirket och kläderna, och med mig såsom tredje man gingo vi in i gången.

Just som vi fördjupade oss i den mörka tunneln, tittade jag upp och såg en sista gång genom den väldiga kikaren denna Islands himmel, som jag aldrig mera skulle återse.

Lavan hade vid det sista utbrottet år 1229 banat sig väg genom denna tunnel, Den bildade en tjock och glänsande skorpa i dess inre. Det elektriska ljuset återkastades av lavaväggarna, och dess styrka mångdubblades.

Det svåraste under denna var att icke glida alltför fort utför den sluttande gången, som gick i ungefär 45 graders vinkel. Lyckligtvis bildade några ojämnheter i marken ett slags trappsteg, och vi behövde blott gå nedåt och låta vårt bagage glida framför oss, fästat vid ett rep.

Men vad som under våra fötter tedde sig som trappsteg, blev på väggarna till stalaktiter. Lavan, som på vissa ställen var porös, uppvisade här och där små runda blåsor; ogenomskinliga kvartskristaller, prydda med klara glasdroppar, hängde i taket liksom ljuskronor och tycktes upplysa gången. Det var, som om underjordiska djupets andar illuminerat sitt palats för att mottaga gästerna från jorden.

Emellertid tilltog icke värmen anmärkningsvärt. Det gav Davys teorier rätt, och mer än en gång avläste jag med stor förvåning termometern. Två timmar efter avmarschen visade den ännu icke mer än tio grader, d. v. s. en ökning av fyra grader. Detta berättigade mig att tro, att vårt nedstigande mera närmade sig den horisontala än den vertikala linjen, Vad beträffar att exakt bestämma, vilket djup vi uppnått, så var ingenting lättare.