Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

gelser är temperaturens tilltagande i det inre av jorden en grad på hundra fot. Men vissa lokala förhållanden kunna modifiera denna siffra, Sålunda har man i Yakoust i Sibirien iakttagit, att värmen tilltog med en grad för var trettiosjätte fot. Det är naturligtvis beroende av bergarternas ledningsförmåga. Jag skall också tillägga, att man i grannskapet av en slocknad vulkan och vid ledning genom gneis iakttagit, att temperaturstigningen varit blott en grad på etthundratjugufem fot. Låtom oss taga denna sista hypotes, som är den gynnsammaste, och göra en beräkning.»

»Räkna du, min gosse.»

»Ingenting är lättare», sade jag och kastade ned några siffror i min anteckningsbok. »Nio gånger hundratjugufem fot gör elvahundratjugufem fot.»

»Alldeles riktigt.»

»Nåväl?»

»Nåväl, enligt mina iakttagelser hava vi kommit tiotusen fot under havets yta.»

»Är det möjligt?

»Ja, eljes äro siffrorna icke siffror.»

Min farbrors beräkningar voro riktiga. Vi hade redan med sextusen fot överskridit de största djup, som människan uppnått, såsom i Kitz-Bahls gruvor i Tyrolen och Wuttenbergs i Böhmen.

Temperaturen, som hade bort vara åttioen grader på detta ställe, var knappast femton. Detta gav mig mycket att tänka på.