118
Vägen från den delen af Östergöthland, som kallas Kinden, vek då af vid Slaka och gick öfver Djurgården till södra eller gamla Bomen. Bankebergs-vägen deremot förenade sig med Wreta-vägen vid Hunnebergs tullen, och gick norr om staden, der den lilla farvägen ännu går fram genom hästkrogar-gatan och fortsattes rakt ut öfver hästkrogare-tegen, samt stötte till vägen från staden nära gamla Stångebro, hvilken väg också finnes utsatt på 1639 års charta. Likväl måtte då som nu väg gått in igenom vester Tull, ty gamla hus stodo qvar efter branden 1700 midt för skräddar Lindegrens och Berzelii gårdar. Äfven låg S:t Görans capell utom vester vid vägen som aftager åt Hunnebergstullen, och icke har man varit utan gata dit. Stadens förnämsta qvarter fordomdags har varit norr om Domkyrkan, från nya Skolhuset utmed Biskops- och Prest-gatorne, ty der finnas i jorden de mästa ruinerna efter byggnader. Bland de märkvärdigaste äro de som upptäcktes, då grunden lades till det nya Skolhuset. På den platsen stod förut ett ganska gammalt stenhus från Munkarnes tid, och har förmodligen tillhört Fransiscaner-klostret. Efter dess rifvande och vid grundens gräfvande till det nya huset stötte man på djupt gående mnrar, hvilka varit grundvalar för byggnader. Dessa sträckte sig i åtskilliga rigtningar långt inåt jorden, och tillkännagifva att der varit stora anläggningar, förr än platsen bebyggdes af Munkarne. Man har funnit spår af deras fortsättning vid brunnars gräfvande, äfvensom djupa stenläggningar längs utmed prestgatan, och hela trakten omkring gamla Domprostegården. Således är det troligt att det gamla stenhuset varit uppbyggdt öfver ruiner efter hedningarnes bosättningar, och är detta det sannolikaste och största spår
