Sida:Tollstorp 1834.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33

ena stiftelsen efter den andra infördes, och Skolväsendet fick ett bättre skick. Man kan icke neka att der rådde i vissa afseenden ett visst skolastiskt pedanteri, men deremot fann man grundlig lärdom, mera solid än senare tiders ytlighet; också hafva dessa bemödanden burit välgörande frukter: De hafva hos oss bildat ett presterskap, som i nit, sedlighet och värdighet, samt följande tiders fortskridande anda, icke eftergifva något i hela Europa. Vi vilja icke beropa oss på de olycklige katholska länderne, der presterna ännu förtrycka folket, och på sina ställen, lika blodtörstiga tigrar, härja sitt eget land. Upplystare länder, såsom England, Frankrike, Tyskland och Amerika framföda beständigt nya irrläror, hvars dårskaper ofta väcka vår förundran, och hvars fanatism tillställa många rysliga och blodiga uppträden. De hafva hundradetals sekter, som i samhället, i det hela taget, förorsaka oordningar, och i familj-lifvets förhållanden bereda många misthälligheter, som hafva högst menliga följder.

Linköpings Stift har under Lutherska tiden haft många utmärkte Biskopar: Johannes Botvid, som följde Gustaf II Adolph under sina fälttåg; Terserus; Svebilius; Pontin; Haquin Spegel, Benzelius, m. fl. äro män, hvars minnen alltid skola vördas, så väl för förtjenster om Embetet som för sina personella dygder. Om det skulle finnas någon täflan emellan Stiften har Linköpings den hedern att hafva gifvit Riket de flesta Erkebiskopar.


Vi hafva framställt den andeliga styrelsens inflytande och det märkvärdigaste som händt dess


3.