34
föreståndare. Utrymmet tillåter ej att fullständigt anföra allt det historiska, som mer eller mindre rörer denna stad, om hvilken vi skrifva. Vi gå nu att berätta de händelser, som ega något interesse, der Regenterne infunnit sig som handlande personer.
Med skräck och fasa hörde man berättelserna från Stockholm om de blodiga afrättningar Christian derstädes låtit anställa. Man kan lätt föreställa sig den hjertängslan, som bemäktigade sig stadens invånare, då befallning gafs att galgar och stupstockar skulle hållas i beredskap till den blodtörstiges ankomst. Då Brasken så lyckligt undangått de andra Biskoparnes olycksöde hyste man åtminstone en svag förhoppning till honom, såsom den ende, som med sitt anseende kunde skydda dem. I Juldagarna 1520 anlände Christian; i sanning en bedröflig högtid. Bestörtningen var allmän; ingen visste hvem det gällde. Den som var förmögen eller hade anseende hos allmänheten hade mest att frukta; en ängslig tystnad herrskade. Hvar och en höll sig stilla, eller sökte obemärkt att dölja sig. Det var farligt att utmärka sig, farligt att väcka den ringaste uppmärksamhet, det måtte vara af nit för tyrannen, eller i afsigt att urskulda någon misstänkt. Oförmodadt, och ökande den allmänna oron, gick ett rykte att Brasken gifvit förslag på några olycklige, som kunde vara farliga för den misstänksamma Konungen. Om detta skedde af försigtighet, att derigenom vinna Christians ynnest och rädda sig sjelf, eller för att genom ett eller annat offer tillfredsställa hans blodlystnad, är svårt att säga. Likväl kunna vi icke finna af handlingarne att flera här blefvo afrättade än tvänne
