36
Christina Gyllenstjernas fall lefde ännu uti sorgligt minne! Hvad hade alla dessa bemödanden båtat? Sådana föreställningar väckte bekymmer, men ryktena om Gustafs framgångar löpo som vårdkasar den ena efter den andra, och lyste för de förhoppningsfulle som flammande norrsken. Hans höfvitsmän närmade sig. Arvid Vestgöthe hade beslutsamt kufvat de villrådiga Wadstena-boarne, stod som en blixt i Linköping, der han fordrade samma undergifvenhet, och fortsatte skyndsamt sin marsch till Östersjökusten. Snart inträffade Gustaf personligen i grannskapet. Mycket taltes om hans stora egenskaper, och småningom begynte hopp om lyckligare utsigter tända sig. Ännu visste man icke Braskens tänkesätt. Med spänd uppmärksamhet hade hela Östergöthland sina tankar rigtade på honom; efter honom ville alla rätta sig, ty man räknade på hans mod, slughet och makt. Hvem söker icke hellre skydd under den åldriga ekens skugga, än i den unga telningens, hvars hastigt uppblomstrande krona lätt kan brytas af en storm; man fruktade att Brasken icke skulle tåla en sådan medtäflare. Ännu voro ej Gustafs religiösa tänkesätt bekanta, men Brasken, och de som närmast omgåfvo honom, visste att han tagit flitig undervisning uti Lutherska läran.
Denne mannens djupt seende blick slutade af det djerfva och bestämda i Gustafs handlingar att han en dag kunde våga det oerhördaste, som han kunde tänka sig, nemligen en omstÖrtning af den gamla Religionen. Med synbart lugn men med inre oro afbidade han på sitt befästade slott Munkeboda den fruktades ankomst. Med nyfiktnhet väntade man i Linköping utgången; det var som tvänne himmelskroppar skulle stöta mot hvarandra,
