tills de slutligen insågo själva »piffen» i hans förslag, och då höjde de ett bifallande krigstjut och sade att det var »överdådigt bra», och hade han genast sagt dem det, skulle de icke hava givit sig i väg. Han urskuldade sig på ett sätt, som ljöd antagligt nog, men hans verkliga skäl hade varit, att han fruktat, att icke ens hemligheten skulle kunna hålla dem kvar hos honom någon längre tid, och därför hade han velat hålla den i reserv som en sista frestelse.
Gossarna gingo uppsluppna tillbaka och började åter med glatt mod sina lekar, pladdrande hela tiden om Toms häpnadsväckande plan och beundrande dess snillrikhet. Efter en läcker middag på fisk och ägg sade Tom, att han nu ville lära sig att röka. Joe fann förslaget utmärkt och sade, att också han skulle vilja försöka. Huck gjorde därför pipor och stoppade dem. De två nybörjarna hade aldrig förut rökt någonting annat än cigarrer gjorda av vinrankan, och de hade bitit dem i tungan och ansågos icke alls manliga.
Nu sträckte de ut sig på marken, stödda mot armbågarna, och började blossa, men försiktigt och icke utan en viss farhåga. Röken hade en obehaglig smak och äcklade dem något, men Tom sade:
»Äh, det är ju lätt, vet jag. Hade jag vetat, att det här var allt, skulle jag ha lärt mig det för länge se'n.»
»Det skulle jag också», sade Joe. »Det är ju rakt ingenting.»
»Många gånger har jag sitt på dem som ha rökt, och tänkt: jag skulle önska, att jag också kunde det, men aldrig har jag trott, att jag kunde det», sade
