grundlig och imponerande, att gossarna alltid mycket illa tilltygade kommo från slagfältet. Till sist lade de råd med varandra och hittade på en plan, som lovade dem en glänsande seger. De gjorde skyltmålarens lärling till sin förtrogne, talade om planen för honom och bad honom om hjälp. Han hade sina egna skäl att bliva förtjust häröver, ty läraren bodde hos hans fader och hade givit gossen mer än en orsak att vara förbittrad på honom. Mästarens fru skulle fara på ett besök på landet och bli borta några dagar, och ingenting skulle därför vara till hinder för planens utförande.
Läraren brukade alltid förbereda sig till alla viktigare händelser genom att taga sig en bastant florshuva, och skyltmålarens lärling sade, att han skulle sköta om saken, då magistern på examensdagens afton hade fått sin hyra och satt och tog sig en lur i sin länstol; han skulle sedan väcka honom i rätt tid och laga, att han genast begav sig till skolan.
I tidens fullbordan inträffade den märkliga händelsen. Klockan åtta på aftonen var skolhuset strålande upplyst och prytt med kransar och girlander av blommor och blad. Magistern satt och tronade i sin stora stol på en upphöjd plattform och hade svarta tavlan bakom sig. Han såg tämligen påstruken ut. Tre rader bänkar på vardera sidan och sex rader mitt framför honom upptogos av stadens honoratiores och lärjungarnas föräldrar. Till vänster om honom var bakom åhörarnes platser för tillfället en stor plattform uppförd, på vilken de lärjungar sutto, som skulle taga del i aftonens uppvisning; rader av små gossar, som voro till den
