för? Men jag menar, att du skulle få si dem — strödda omkring, förstår du, så där litet varstans. Liksom den där gamle puckelryggige Richard.»
»Richard! Vad hette han mer!»
»Han hade inte något annat namn. Kungarne ha bara ett förnamn.»
»Äh!»
»Jo, så är det.»
»Nå, gärna för mig, om de så vill, men inte vill jag vara kung och bara ha ett förnamn liksom en nigger. Men säg mig — var ska' vi gräva först nå'nstans?»
»Jag vet inte. Om vi skulle ta ihop med det där gamla torra trädet på kullen på andra sidan om Bränneriviken!»
»Det är jag med om.»
De skaffade sig därför en söndrig hacka och en skyffel och gåvo sig ut på sin tre mil långa färd. De voro svettiga och andfådda, när de kommo fram och kastade sig i skuggan av en närstående alm för att vila en stund och få sig en pipa.
»Det här är livat», sade Tom.
»Det tycker jag med.»
»Hör du, Huck, om vi finner en skatt här, vad tänker du göra med din del?»
»Jag ska' äta pannkaka och dricka ett glas sodavatten varenda dag, och jag ska' gå på varenda cirkus, som kommer hit. Du kan lita på, att jag får det muntert.»
»Ska' du inte spara något av det?»
»Spara? Varför då?»
»För att ha nå'nting att leva av längre fram.»
»Äh, det tjänar inte något till. Farsgubben
