XXX.
Det första Tom hörde på fredags morgon var en glad nyhet — domaren Thatchers familj hade kvällen förut kommit tillbaka till staden. Både Indian-Joe och skatten sjönko för ögonblicket till saker av underordnad betydelse, och Becky intog främsta rummet i gossens intresse. Han träffade tillsammans med henne, och de hade utomordentligt roligt, lekande »blindbock» och »stå knut» med en skara skolkamrater. Dagen avslöts på ett särdeles tillfredsställande sätt, som riktigt satte kronan på verket: Becky släppte icke sin mor, förr än hon hade utsatt nästa dag till den länge sedan utlovade och länge uppskjutna utflykten. Flickans förtjusning var gränslös, och Toms icke måttligare. Inbjudningarna kringsändes före kvällen, och stadens hela ungdom kom genast i en feberaktig upphetsning under alla förberedelser till det väntade nöjet. Toms hela inre var i ett sådant uppror, att han hölls vaken till ganska sent, och han hyste gott hopp att få höra Huck jama och att få sin skatt att förvåna Becky och de andra deltagarna i utflykten
