»Titta så långt omkring hörnet du kan! Ser du det? Där — på den stora klippan där borta — gjort med ljusrök.»
»Tom, det är ett kors!»
»Nåå, var har du nu nummer två? 'under korset' — va' sa'? Just där borta var det jag såg Indian-Joe räcka opp ljuset.»
Huck stirrade en stund på det mystiska tecknet, och därpå sade han med darrande röst:
»Kom, så gå vi härifrån, Tom!»
»Vad för slag? Och lämna skatten?»
»Ja — lämna den! Indian-Joe spökar bestämt här.»
»Inte, Huck, inte! Han spökar där borta där han dog — ända borta vid ingången till grottan — fem mil härifrån.»
»Nej, Tom, det gör han inte. Han håller sig här i närheten av pengarna. Jag vet, huru spöken gör, jag, och det vet du med.»
Tom började frukta, att Huck hade rätt, och onda aningar uppstego inom honom. Men så föll honom en tanke in.
»Nej, men, Huck, så dumma vi ä'! Indian-Joe kan inte spöka här, där det är ett kors!»
Tanken var väl funnen och gjorde verkan.
»Det tänkte jag inte på — men så är det. Det är lycka för oss, att korset finns där. Då tycker jag att vi klättra ner och söker rätt på lådan.»
Tom gick före, grävande ut konstlösa trappsteg i lerväggen, efter som han steg nedåt. Huck följde efter. Fyra gångar gingo ut från den lilla håla, som den stora klippan stod i. Gossarne undersökte tre av dem utan något resultat. De funno en liten
