gossarna i västern fått föreställningen, att detta verktyg möjligen kunde efterapas och bli sämre än det är. Tom lyckades göra några skåror i skåpet med den, och gjorde sig i ordning att börja med skrivbordet, då han blev tillsagd att kläda sig för att gå i söndagsskolan.
Mary gav honom en tennskål med vatten och en tvålbit, och han gick utanför dörren och satte skålen på en liten bänk. Därpå doppade han tvålen i vattnet och lade den ifrån sig, vek upp skjortärmarna, hällde tyst ut vattnet på marken och gick därpå in i köket och började av alla krafter torka sig på handduken bakom dörren. Men Mary ryckte ifrån honom handduken och sade:
»Att du inte skäms, Tom!»
Tom blev en smula bragt ur fattningen. Skålen fylldes på nytt, och den här gången stod han en stund lutad över den, samlande sitt mod, drog så ett djupt andetag och började. Då han om en stund kom in i köket med båda ögonen hopknipna och famlande med händerna efter handduken, droppade ett om hans ärlighet hedrande vittnesbörd av tvållödder och vatten från hans ansikte. Men när han dök fram ur handduken, var han ännu icke till nöjes. Ty det rengjorda området tog tvärt slut vid hans haka och kindben liksom en mask; under och på sidorna om denna linje fanns en mörk yta av ovattnad mark, som sträckte sig nedåt, framtill och bakåt runt om hans hals. Mary tog honom nu om hand, och när hon var färdig med honom, tog hon fram en dräkt, som endast hade begagnats om söndagarna under två år — den kallades helt enkelt hans »andra kläder», och därav kunna vi sluta oss till
