fortsatte en tio eller femton minuter att köpa kort av olika färger. Därpå gick han in i kyrkan jämte en hop rena och bullersamma gossar och flickor, intog sin plats och fick i gång ett gräl med första gosse, som han träffade på. Läraren, som var en allvarsam äldre man, skilde dem åt, men då han för ett ögonblick vände ryggen till, ryckte Tom en pojke i håret i nästa bänk, men satt fördjupad i sin psalmbok, då gossen vände sig om; om en stund stack han en annan gosse med en knappnål för att få höra honom säga : »Aj!» och fick nya bannor av sin lärare. Toms hela klass bestod av samma slags gossar som han — livliga, bullersamma, oroliga. Då de skulle läsa upp sina läxor, kunde ingen enda av dem sina verser riktigt, utan måste hjälpas fram från ord till ord. Likväl krånglade de sig igenom, och alla fingo sin belöning i form av små blå kort, på vilka stod ett bibelspråk; ett blått kort var lönen för två verser, som man lärt sig utantill. Tio blå kort motsvarade ett rött och kunde utbytas mot ett sådant; tio röda kort motsvarade ett gult; för tio gula kort gav superintendenten lärjungen en enkelt inbunden bibel värd en och femtio. Huru många av mina läsare skulle väl hava nog flit och energi att lära sig utantill tvåtusen verser för en Dorés bibel? Och ändå hade Mary förvärvat två biblar på detta sätt, lönen för två års tålmodigt arbete. Endast de äldre eleverna lyckades bevara sina kort och fortsätta nog länge för att få en bibel, och därför var överlämnandet av ett sådant premium ett sällsynt och märkligt tillfälle; den lycklige var en så betydande person den dagen, att alla medlärjungarnas bröst på fläcken fylldes av en äregirighet,
