V.
Omkring klockan halv elva började den lilla kyrkans spruckna klocka att ringa, och efter hand började folket att samla sig till högmässan. Söndagsskolebarnen fördelade sig här och var i templet, sättande sig bredvid sina föräldrar för att övervakas av dem. Tant Polly kom, och Tom, Sid och Mary satte sig bredvid henne. Tom hade sin plats närmast mittelgången för att vara så långt borta som möjligt från det öppna fönstret och den förledande utsikten. Åhörarna strömmade nu in genom gångarna; den gamle, fattige postmästaren, som hade sett bättre dagar; borgmästaren och hans fru — ty de hade en borgmästare där bland annat som var onödigt; fredsdomaren; den vackra, smidiga, fyrtioåriga änkefru Douglas, en ädelmodig, godhjärtad och förmögen dam, vars på en kulle liggande hus var det enda palatset i staden och därjämte det mest gästfria och det ojämförligt mest frikostiga hus i fråga om festligheter, varav S:t Petersburg kunde berömma sig; de av åren böjda och vördnadsvärda major och fru Ward; advokaten Riverson, en nykommen notabilitet; därnäst stadens
