Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
52
TOM SAWYERS ÄVENTYR

hans härliga, biltoga ställning och var strängt förbjuden att leka med honom. Därför lekte han med honom varje gång han kom åt. Huckleberry var alltid klädd i fullvuxna mäns avlagda kläder och de stodo i ständig blom av fladdrande trasor. Hans hatt var en enda ruin med en halvmånformig flik utriven ur brättet; hans rock, när han bar någon, hängde honom nästan till hälarna, och knapparna baktill sutto långt nedom ryggen; endast ett hängsle uppbar hans benkläder; bakdelen på dessa senare hängde ned som en säck, som innehöll ingenting, och de fransade byxkanterna släpade i smutsen, då de icke voro uppvikna. Huckleberry gick och kom som han ville. När vädret var vackert, sov han i en trappa, och när det var fult i en tom tunna; han behövde icke gå i skolan eller i kyrkan eller kalla någon varelse för husbonde eller lyda någon; han kunde gå att meta och bada när och var han behagade och stanna borta, så länge han fann för gott; ingen förbjöd honom att slåss; han kunde sitta uppe på kvällarna, så länge han ville; han var alltid den förste som gick barfota på våren och den siste som tog tillbaka skorna på hösten; aldrig behövde han tvätta sig, aldrig ta på sig rena kläder, och han kunde svära så styvt. Denne gosse var med ett ord i besittning av allt som gör livet dyrbart; så tyckte varenda plågad, trakasserad och aktningsvärd gosse i S:t Petersburg. Tom ropade till den romantiske dagdrivaren:

»Hallåh, Huckleberry!»

»Hallåh på dig själv, får du se, huru du tycker om'et.»

»Vad är det du har där?»