»En död katt.»
»Låt mig se honom, Huck. Åh je, vad han är styv! Var har du fått'en?»
»Köpt'en av en pojke.»
»Vad gav du honom?»
»Ett blått kort och en oxblåsa, som jag fick tag i hos slaktarn.»
»Var hade du fått det blåa kortet?»
»Köpte det av Ben Rogers för två veckor sedan för en tunnbandskäpp.»
»Vad är döda kattor bra för, Huck?»
»Bra för? Att bota vårtor med.»
»Äh! Är det så? Men jag vet något, som är bättre.»
»Jag håller, att du inte gör det. Vad skulle det vara?»
»Joo du, fnöskvatten!»
»Fnöskvatten? Jag ville inte ge en styver för fnöskvatten.»
»Ville du inte det? Har du någonsin försökt det?»
»Nej, det har jag inte, men Bob Tanner har gjort det.»
»Vem har sagt dig det?»
»Jo, han talte om'et för Jeff Tatcher och Jeff talte om'et för Johnny Baker, och Johnny talte om'et för Jim Hollis, och Jim talte om'et för Ben Rogers, och Ben talte om'et för en neger, och negern talte om'et för mig — nu vet du vet.»
»Nå, än se'n då? Dom ljuger allihopa, åtminstone alla utom negern, för honom känner jag inte, men jag har då aldrig sett en neger, som inte ljuger. Prata! Men huru bar Bob Tanner sig åt, Huck?»
