du får aldrig gifta dig med någon annan än mig, aldrig, aldrig, aldrig. Säg, vill du det?»
»Nej, jag skall aldrig älska någon annan än dig. Tom, och jag skall aldrig gifta mig med någon annan än dig, men då får du inte heller gifta dig med någon annan än mig.»
»Ja visst, naturligtvis ! Det är så det ska' vara. Och alltid då vi kommer till skolan eller då vi gå hem ska' du gå med mig, då det inte är någon som ser oss — och du ska' välja mig, och jag ska' välja dig, då vi leker, för det är så man gör, då man är förlovad.»
»O, så roligt! Det har jag aldrig hört förut.»
»Ja, det är riktigt kiligt ! Jag och Amy Lawrence …»
Hennes vidöppna ögon sade Tom, att han begått en blunder, och han tvärtystnade förvirrad.
»O, Tom! Då är jag inte den första du har varit förlovad med.»
Hon började gråta. Tom sade:
»Nej, gråt inte, Becky. Jag bryr mig inte alls om henne mera.»
»Jo, det gör du, Tom — jag vet att du gör det.»
Tom försökte att lägga armen om hennes hals, men hon knuffade undan honom och vände ansiktet mot väggen och grät. Tom försökte om igen med lugnande ord på läpparna, men blev åter bortstött. Då vaknade hans stolthet, och han lämnade henne och gick ut. Orolig och missnöjd stod han en stund utanför, kastande då och då en blick på dörren, i hopp att hon skulle ångra sig och komma efter honom. Men hon kom icke. Då började han känna sig helt eländig till mods och frukta, att han hade
