Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
84
TOM SAWYERS ÄVENTYR

»Månen kan gå upp nästan i vilket ögonblick som helst.»

De mumlade ett svar och fortsatte att gräva. För en stund hördes intet annat buller än det skrapande ljudet då skyfflarne gledo emot mull och grus; det lät mycket entonigt. Slutligen stötte en skyffel emot likkistan med ett dovt ljud, och om en minut hade de två männen halat upp henne på marken. De bräckte upp locket med sina skyfflar, togo ut liket och läto det vårdslöst falla ned till marken. Månen sken fram mellan molnen och visade det bleka ansiktet. Båren gjordes i ordning och liket lades på den, betäcktes med ett lakan och bands fast med repet. Potter tog fram en stor fällkniv, skar av de hängande ändarna av repet och sade:

»Si så, nu är det här fördömda jobbet gjort, din bensågare, och du ror bara fram med en femma till eller får han stå här.»

»Det är rätt sagt», sade Indian-Joe.

»Vad nu, vad vill det här säga», sade doktorn. »Ni begärde ju er betalning i förskott och jag har givit er den.»

»Ja, och du har givit mig mer än det», sade Indian-Joe, närmande sig doktorn, som nu hade rest sig. »För fem år sedan körde du ut mig ur far dins kök en kväll då jag kom dit och bad att få någonting att äta, och du sa', att jag kom för att stjäla; och då jag svor, att jag skulle ge dig för det, om det också skulle dröja i hundra år, lät far din sätta in mig som lösdrivare. Tror du jag har glömt det? Jag har inte indianblod i mig för ingenting. Och nu har jag dig. Och nu ska' vi göra upp affären!»

Han höll i detsamma upp knytnäven framför