100
fallit samman, och glöden formar sig till fantastiska figurer och byggnader av blossande rubinfärg.
Jag sitter hopkrupen på den stora braskudden, litet längre bort ifrån mig ser jag Pas cigarrett som en lysande röd punkt. Ingen av oss talar. Huset tycks vara tomt och utdött, det enda som lever är glöden i brasan och den röda lysande punkten på Pas cigarrettspets.
Inne i brasan reser sig ett torn av genomskinligt glas med miljontals sinå röda lyktor på väggar och tak. Vid tornets fot gå bergen i vågor, och en stilla sjö speglar aftonsolens röda skiva. I tornet bor den fångna prinsessan. Hon väntar varje afton i solnedgången på att få se sin räddare nalkas, ty hon kan inte komma ut från tornet utan att stiga på de glödande bergen med sina fina små fötter. Prinsessan är rädd! Prinsessan gråter därför att bergen glöda och därför att väsande flammor slå upp ur sjön. Från min plats kan jag också se prinsen. Han vandrar långt borta från tornet, och svarta vidunder med brinnande gap sträcka sig efter honom. Å, nu rasade tornet! En arm böjer sig ur ruinhögen. En jättearm, som skakar i vredesmod! Ett glödande block kastas emot den, och den sjunker samman. En trupp sol-
