131
sammans tystna de ej, när jag kommer. De tala om en av officerarnas jungfrur, som har fått ett barn. Jag vet mycket väl att man ej bör få barn annat än när man är gift, men jag tycker ej att det är något att skratta åt. Något hemlighetsfullt måste dölja sig under detta, eljes skulle väl inte alla flickorna se så heta och upplivade ut.
Jag får inte reda på vad det är. Men det dröjer kvar en irriterande känsla hos mig av att jag, som den där flickan sade, »ingenting förstår.
XXV.
Det har kommit en tillsats i mitt liv. En tillsats som plötsligt gjort det rikare och som jag tar emot utan att ana dess ursprung. Det är en upptäckt som jag begagnar mig av med blossande kinder och oroligt klappande hjärta, och jag har ej behövt gå långt bort för att finna fyndet. Min egen kropp bär det inom sig: en rodnande skälvande frukt, som mina fingrar sakta treva efter och gripa om, kalla och darrande av längtan. Njutning? Jag känner ännu icke det ordets innebörd, men under långa skymningsstunder då jag ligger på knä på
