Sida:Tony växer upp 1922.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

136

Tony tycker sig höra det stora livet närma sig som ett hav i storm?

Efter samtalet med moster Amelie ta mina skymningsstunder ett hastigt slut. Jag blir rädd för skymningen: den förrädiska och trolska timmen, som suddar ut alla konturer och linjer och för med sig tusen drömmar i sin ljusblå slöja. Flera år senare återfann jag dock min barndomskärlek skymningen, men upptäckte att den endast begagnat den långa mellantiden till att göra sina drömmar ljuvare och farligare än någonsin förut.


XXVI.

Sommar med vita glidande moln och mognande ax som böja sig för vinden! Sommar med blommande vallmo i trädgårdarna, lysande blåklint bland rågen och rodnande nyponbuskar utmed den dammiga landsvägen! Sommar med doft av klöver och honung och med humlor och bin som tunga och brummande tumla bland blommorna! Vita fjärilar jaga varandra i lustig lek över ängarnas långa toviga grässtrån. Syrsorna surra vid dikeskanterna, gräshoppan tar ett väldigt skutt upp i luften,