9
kunde vara som de andra. Ännu långt senare, när min far först försökte förklara för mig den sjukdom, som led efter led förföljt hans hustrus släkt likt ett straffande gissel, vars slag jag ibland känner i mitt eget blod, fattade jag intet av detta. Jag börjar fatta något därav nu.
Jag börjar nu förstå alla dessa ting, och det är för att rätt tränga in i deras betydelse och sammanhang, som jag vill för mig själv nedskriva min ungdoms händelser. Ty jag är ännu ung, och om jag blir mycket äldre, vet jag icke.
II.
Jag heter Tony Hastfehr; min mor är en Ruthven. Både min fars och min mors släkter ha från andra hav och öar kommit till det land, där de nu i århundraden levat, och i det längsta levat ganska gott. Under alla dessa århundraden ha de ägt gods och gårdar, som förr dock voro ansenligare än nu.
Gården, som vi i vår barndom bebodde, var gammal och mörk och låg i utkanten av en stad, där det aldrig tidigare funnits några med våra namn; nu räknades bärare av dessa till de förnämsta i samhället. Våra egna ägor in-
