145
ibland, då hon sitter framför staffliet med penseln i handen.
Tänker! Jag vet inte om jag tänker! Min själ är endast ett knippe stämningar som växla färg allteftersom belysningarna falla på dem.
Jag är för ung att förstå moster Amelie, men hennes inflytande över mig är icke desto mindre starkt. Hennes humor kastar ett överraskande ljus över saker och ting och jagar bort den skugga, som ibland tycks skymma hennes blick. Hon älskar att studera människorna. Det är, som om hon uppfattade dem som en samling oskattbara studieobjekt. Ändock kan hon ej studera dem utan att lida med var och en; men hon finner visst ett slags njutning i själva lidandet.
XXVII.
Jag tror att det var denna sommar, som den egendomliga händelse inträffade, vilken gav mig en ännu djupare förnimmelse av släktskapen med moster Amelie.
Det var en solskensdag, brännande het med hotande åska vid horisonten. Svavelfärgade moln med skarpvita kanter döko upp och
10. — v. Krusenstjerna, Tony växer upp.
