14
hennes rum. Han har sedan ofta berättat för mig om hur hon, då hon ännu var frisk och hennes ögon voro uttrycksfulla och strålande, brukade tala med honom om sin rädsla för den sjukdom, som fanns i hennes släkt och som sedan drabbade henne. Han brukade höra på henne med ett styng i bröstet, men förjagade alltid hennes sorgsna aningar med sitt glada skratt.
När sjukdomen började, föreföll det honom nästan omöjligt att förstå, att den kvinna, som han älskade och som älskade honom, kommit utom hörhåll för hans röst. Hon tycktes höra andra röster och se andra ansikten i dimmorna omkring sig, blott icke hans. I hopp om att få henne frisk följde han läkarnas råd och sände henne till ett sinnessjukhem. Ett par år senare kom hon tillbaka till honom med dessa ögon, som sågo utan att se. Jag var då fyra till fem år gammal och har icke något minne därav. En avlägsen släkting till min far, en gammal fröken, som varit sjuksköterska, installerades nu i huset för att sköta min mor.
Det var en icke mycket tröttsam tjänst, och jag ser henne ännu för mig, hur hon brukade sitta och dricka kaffe tillsammans med vår trotjänarinna Lova, min barnjungfru. Båda dop-
