Sida:Tony växer upp 1922.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

204

tycke» anses flickor emellan för något avundsvärt. Det är något som kommer fram och gör sig gällande i blicken eller bara genom ett särskilt sätt att gå och föra sig på.

Vi slogo oss därefter ned i Lenas vita flickrum och togo fram det fattiga barnets ofärdiga klädesplagg. Lena själv sydde på klänningen, som var av rödrandigt tyg och redan såg ganska begagnad ut.

— Såg ni tant Jonson i dag, flickor? sade Lena. Hon hade en gräslig blus på sig med röda knappar! Kan människan gå i giftastankar?

— Så länge det finns liv, finns det hopp! anmärkte Hildur och bet som en sömmerska av tråden med länderna.

— Och tant Lindgren sedan! utbrast Sigrid. Har ni sett, hur hon gör sig till för musikläraren? Det är rent hemskt!

— Han är visst inte bättre! sade Lena med glänsande ögon. Och hans hår blir yvigare för var dag. Vet ni, jag tror att han har en valk i håret! Hur kan han annars få det att stå så där! Jag har alltid en väldig lust att ta battongen och rekognoscera terrängen.

— Hör du Lena! Du hade bestämt ätit krita i dag för att slippa ifrån sången?