207
sin bänk för att svara på den fråga som lärarinnan riktat till henne måste jag viska långa stycken. Lika ogenerat, som hon tillägnade sig de rätta lösningarna ur facit, lika ogenerat upprepade hon mina låga viskningar. De enda ämnen, där hon ej behövde anlita hjälp, voro fysik och kemi. Det förvånade mig alltid, att denna flicka, som tycktes ha huvudet fullt av kärlekshistorier, dock när det gällde dessa svåra saker visade sig ha en klarare hjärna än någon av oss andra. Och hennes intresse för dessa reella kunskapsgrenar var starkt och vaket.
— Vet ni, flickor, sade Lena, jag fick tag i en bok inne hos mamma, som hette »Äktenskapet eller En gift kvinnas plikter»; den var stilig!
— Å! mumlade alla längtansfullt.
Lena tog fram en tilltufsad lunta, som hon stoppat bakom de andra böckerna på sin bokhylla. Hon slängde den på bordet.
— Där! sade hon triumferande.
Flera ivriga händer sträcktes ut efter boken, men Elsa fick först fatt i den.
— Äsch! sade hon efter att ha bläddrat litet i den, där står ju mest om barnsängar och hur man skall undvika barnsängsfeber. Det var väl inte något piggt!
