Sida:Tony växer upp 1922.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

242

Maud Borck till Tony Hasttfehr.
Den 27 (tror jag!) november 19…

Kära min lilla Tony!

Du kan tro, att jag blev glad över ditt brev! Men så sorgsen du låter! Jag smickrar mig med att din sorgsna stämning i någon mån kan bero på att din Maud är borta! Är det så? Säg att det är så! O, vad jag blev glad över vad du skrev om Bo! Men du glömde att tala om hur han såg ut, då han frågade efter mig! Skriv det nästa gång. En sådan pojke som ej passar på tiden hos sin lärare! Ack, jag kan leva på det du skriver om honom i flera veckor! Blott ett ord från honom håller mig uppe genom alla bekymmer! Visst är livet underligt, Tony! Men underbart också! Och kärleken är det underbaraste av allt!

Jag håller just nu på att läsa Tolstoys »Kreutzersonaten», som jag knyckt från mammas rum. Å, vad den är sorglig! Men så hemskt vacker ändå! Där ser man riktigt vilken farlig makt kvinnan har över mannen! Jag vill inte bli älskad för min kropps skull! Utan jag vill att man skall älska min själ! Vad jag söker hos mannen är den rena barnablicken! Det finns så