Sida:Tony växer upp 1922.djvu/249

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

243

mycken smuts i livet, så många frestelser! Men den jag älskar skall vara ren! Jag tror att Bo är det! Vi måste hålla våra ideal högt och ej gå på kompromiss med oss själva. Jag börjar tro att Erik (det är skogseleven) börjar bli litet smått — — — nej, det låter så egenkärt! Men till dig som jag håller av kan jag ju säga allt. Han vill ständigt tala med mig. Hans vackra ögon se så ofta på mig, och ibland har hans röst ett så besynnerligt tonfall. Han är verkligen förtjusande. Och älskade jag ej Bo — — —

Pastor Ek är det visst inte synd om! En man skall väl vara en man och inte gå och sörja om han förlorar en flicka! Jag möter honom ibland ute på vägarna. I går hände något så underligt. Skall jag skriva ned det på papperet? Men lova mig att bränna brevet!

Jag gick ensam på en liten skogsväg. Det hade regnat på morgonen, men nu sken solen och blänkte så vackert i regndropparna, som darrade ytterst på varje litet granbarr. Om du visste, Tony, så gott det luktar av våt skog, då solen håller på att värma upp den! Det doftar barr och kåda så att man tror, att det är våren i stället för vintern, som är i annalkande! Nå! Jag gick där och gnolade för mig själv och hoppade från sten till sten. Då mötte