Sida:Tony växer upp 1922.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

264

som en drömlik återupprepning av något jag varit med om en gång förut, i andra drömmar.

— Jag såg en flicka vid en badstrand förra sommaren, återtog Maud långsamt. Vi voro en hel mängd flickor som badade tillsammans. Den flicka jag tänker på såg alls ingenting ut, då hon hade kläder på sig. Jag tror till och med att jag tyckte att hon var ful. Då fick jag se henne komma gående på sanden alldeles naken. Hon hade kastat tillbaka huvudet och höll armarna utsträckta. Bakom henne stod den blå himlen. Hennes kropp var så underbart skön! Bröstvårtorna lyste röda mot den vita huden, höfterna vaggade litet som om hon sökte hålla balansen, och benen voro fina och smala. Vet du, Tony, sedan i mina tankar bar jag sammanblandat den där flickan med dig.

Så besynnerligt hon talar, Maud! Sista gången jag träffade henne hade hon jämfört mig med en liten statyett som hon hade i sitt hem; mina tankar gingo dröjande till den statyetten. Den var vacker, hade hon sagt. Avlägset, som i en dröm, hörde jag Maud tala.

— Kan du inte… Hennes arm slöt sig fastare omkring mig… Kan du inte visa mig… bara litet! Kvinnor som ha din färg på håret,