22
VI.
Min barndoms händelser bilda ett stycke mosaik, där svarta och röda, blå och vita, gula och gröna stenar äro fogade tätt intill varandra, den svarta bredvid den röda, den blå bredvid den vita, den gula bredvid den gröna. När jag nu betraktar dem, tycker jag mig kunna urskilja varje särskild figur i den brokiga tavlan. Formades de efter ett bestämt, långt förut i tiderna uppgjort mönster, eller sattes bild efter bild godtyckligt tillsammans? Var det måhända från början bestämt, att de röda och de svarta stenarna troget skulle följas åt, dominerande alla de andra färgerna?
Ett par timmar har jag varit sysselsatt i min mors rum med mina bygglappar, ty stora planer välvas i mitt huvud. Här är ej fråga om en vanlig stuga eller en ladugård full med kor av tallkottar, vilkas ben utgöras av tändstickor! Nej, här skall byggas ett slott, ett riktigt slott, sådant Pa berättat om, och där skall min mor få bo.
Min mor vet ännu ej om den stora ära som skall vederfaras henne. Då och då vänder jag på huvudet och kastar en snabb blick på mor,
