278
och jag skulle ej velat ha någon av de där flickorna till min fiende.
— Hon blir visst relegerad, sade en.
— Kan ni då inte säga mig vad hon har gjort?
— Det är inte så förbaskat lätt att säga, utbrast nu Lena. Jag har aldrig hört talas om sådant där förr, men jag har läst om det. Saker som man inte ens vet namnet på äro i allmänhet de farligaste!
— Har du sett lilla Emy i första? frågade Signe betydelsefullt.
Med ens kände jag att jag rodnade. Jo, jag hade sett lilla Emy i första! Det var henne Maud promenerat med i Stadsparken; det var hon som tyckte så mycket om de där röda, starka karamellerna.
— Maud har varit mycket tillsammans med henne på sista tiden. Lena prickade med pennan i luften för varje ord hon uttalade.
— Jag förstår inte… sade jag.
Någon fnissade igen.
— Är det något lustigt? Jag kände att jag började bli het.
Genom det öppna fönstret trängde en gäll röst som sjöng:
