286
ningar de skulle ha i kyrkan. Det var tydligen av stor vikt, att ingen fick visa halsen i det heliga templet. Alla skulle vi vara höghalsade och ha långa ärmar, och klänningarna skulle vara vita.
— Därför att vitt ser så oskuldsfullt ut! sade Lena och vippade på sig.
Aftonen innan den dag, då vi skulle gå fram i kyrkan, voro vi hos kyrkoherden för sista gången. Han gick igenom allt vad vi hade läst i största korthet och sade sedan att de av flickorna som ville fråga honom om något skulle gärna få tala med honom enskilt.
Vi fingo nu gå in i ett annat rum, och en för en släpptes ut till kyrkoherden, som satt kvar i salen. Samma likgiltiga stämning behärskade mig alltjämt. Medan jag satt och väntade på min tur, tänkte jag på vad jag skulle fråga om. Utom på Den Heliga Treenigheten, hade jag för länge sedan burit på en annan sak, som kommit mig att grubbla. Men nu tyckte jag att båda problemen blivit så avlägsna.
Jag kom in till kyrkoherden och slog ned ögonen för hans forskande blick.
— Nå, lilla Tony, sade han vänligt. Vad vill du tala om?
