287
Det kan ju också göra detsamma, tänkte jag. Men efter en stund sade jag:
— Det är en sak som jag ofta undrat över. Gud är ju allvetande och har bestämt hela vårt liv, varje liten väg vi skola gå! Då kan han väl inte heller ändra något, inte det allra minsta, för att uppfylla vår önskan, om vi be om något som han ej bestämt för oss? Och då skulle det ju egentligen inte tjäna något till att be alls om det man vill ha?
Han log litet och klappade mig lätt på handen:
— Ser Tony, vi skola inte bedja om andra saker än dem vi tro att Gud vill ge oss!
Det där var nu inte något direkt svar på min fråga, och jag satt tyst.
— Är det inte något annat Tony vill fråga om?
Jag sade att det inte var det, och då föreslog han att vi skulle bedja tillsammans. Vi föllo på knä framför en gammalmodig soffa, klädd med rött, och jag hörde hans röst bedja, men det gjorde inte något intryck på mig. Jag tänkte på annat. Jag tänkte att på det här sättet måste den gamle mannen falla på knä tolv gånger under aftonens lopp, eftersom han skulle tala med alla flickorna, och att de där knäfallen nog voro ganska påkostande för honom vid
