297
man rosorna till långa girlander och blixtrade på toalettbordets silveraskar. Den lilla jungfrun gled tyst ut och in, och när hon slutligen stängt dörren efter att ha satt en kanna hett vatten med en vadderad huv över på lavoaren, suckade jag litet, ty nu visste jag att jag måste upp.
Jag lade mig på magen och såg ut genom fönstret. Grönt! Grönt! Och däröver flikar av blå himmel, som om den trasats sönder och en bit blivit hängande här och där, spetsad på trädgrenarna. Nerifrån gårdsplanen hörde jag röster och slag av krocketklubbor och då och då en glad vissling, när elt par klot stötte samman. Det var tydligen två av de unga herrarna som spelade krocket. Den enes röst hade en liten lättjefull läspning, den andre talade skånska.
Gonggongen dånade genom huset, medan jag ännu höll på att sätta upp håret. Det var första sommaren jag hade uppsatt hår, men det gick lätt, ty modet då var endast att vika upp flätan och fästa en svart rosett som stod ut på var sin sida av nacken. Dessa rosetter växlade i storlek alltefter behag. Somliga flickor hade små mjuka rosetter, andra styva och breda, som bildade en svart bakgrund till ansiktet.
Nu när jag var utvilad efter resan, kunde
