310
— Nu ha de alla hittat på tusen roliga saker, som skola hinnas med innan middagen, sade han. Men jag kan slå vad om att ingen orkar röra på sig på flera timmar!
Medan han talade, vilade hans blick på Tyras vrist, som hon långsamt och liksom i tankarna vickade på.
— Claes är orättvis! sade Tyra och lyfte ögonbrynen. Eller hur, Måns?
Måns klappade lätt lugnande hennes smala skospets.
— Vad Hedvig är tyst i dag, fortsatte Tyra.
Den vackra Hedvig Horn hade fortfarande löjtnant Burenskiöld vid sin sida. När jag nu satt så att jag kunde betrakta honom närmare, slog det mig att han icke alls verkade särskilt förälskad i den unga flickan, som jag tyckt vid frukosten. Han föreföll lika hemlighetsfullt förtrolig till vem han vände sig. Ansiktet hade en oföränderligt röd färg, som om han nyss druckit ut en flaska portvin, och det belåtna leendet kring hans läppar, vilket spred sin förnöjda glans även till hans blå ögon och välkammade hår, kom en att ofrivilligt tänka: Vad löjtnant Burenskiöld ser mätt ut! Genom denna mätta belåtenhet spelade dock en fläkt av ironi som en glad och ostyrig liten vindkåre.
