311
— Jag röstar för att vi alla åka ut, sade han nu. Inte med Claes‘ bil, som han är så stolt över att kunna köra, för jag vill inte förlora livet, utan i små vagnar med små hästar för.
— Mycket artigt att föreslå värdfolket, att de skola ta ut sina små vagnar och små hästar! anmärkte baron Skeel.
— Få vi inte, Ingegerd? Löjtnant Burenskiöld stack fram ett bedjande ansikte mellan Ingegerd och Hedvig. Nog går det? Och min mamma har alltid sagt, att värdfolket skall roa sina gäster!
— Jag har hört, sade Ulla Gyllenborg, att det är bäst att låta gästerna roa sig själva!
— Ja, nog ser Ulla ut att kunna roa sig själv utmärkt! sade löjtnant Burenskiöld. Men vi andra som inte ha ett sådant överflöd på sunda vätskor, måste ha någon som roar oss.
— Usch, vad han är otäck! utbrast Ulla, och knöt sin lilla hand.
Han grep den och kysste den.
— Å! sade han. Det där var världens mjukaste hand! Ser ni! Ulla har en grop för vart finger.
Ulla bredde skrattande ut sina händer över sitt fylliga knä. Tyra hoppade så hastigt upp, att Måns fick sig en liten spark på sin oklan-
