312
derliga blå kostym. Med bekymrad min gned han av byxorna, medan han avvaktande såg upp på Tyra. Hon gick ett par steg fram. I öppningen till bersån vände hon sig om.
— Vi åka! sade hon bestämt. Om ni inte stiga upp, komma ni att bli sittande så där hela livet och få små runda magar framför er som ett slags trädgårdsbord.
— Inte mig emot! läspade baron Skeel.
En stund senare höllo de unga herrarna på att hjälpa kusken med att leda ut och spänna för vagnshästarna. En vacker ridhäst voltade under tiden på stallgården, eggad som av ljudet av små pistolskott vid smällarna från en stor piska, som Didrik svängde i luften. Henriette gnabbades med betjäntpojken. Hon ville att han skulle hämta hennes ridpiska, men han skakade endast energiskt på huvudet.
— Fröken Henriette skall ju inte rida, sade han ganska näsvist. Henriette skrattade och slog till honom litet. Han slog inte igen, men hans ögon glimmade, och han såg ut som om han ej skulle haft något emot att tufsa om henne litet.
— Fröken Henriette, sade han i det han lade ett lämpligt avstånd mellan sig och Henriette. Fröken Henriette är lika dum som Gud är vis!
